Forskningsprojekt
Fagocytos av tumörceller
Immunoterapi med monoclonala antikroppar representerar en lovande behandlingsstrategi för olika typer av cancer. De tumörspecifika antikropparna fäster på tumörcellen och flaggar till immunförsvaret att attackera tumörcellerna. I denna process aktiveras särskilt makrofager som via sina Fc-receptorer känner igen och binder till antikropparna. Detta stimulerar makrofagerna att på olika sätt döda tumörcellerna, däribland genom antikroppsmedierad fagocytos. Trots framgångar med antikroppsbaserad cancerterapi svarar en del patienter dåligt på behandlingen och det finns därför ett behov att förbättra den kliniska effekten. För att uppnå detta, vill vi med rätt behandling för rätt individ, såkallad precisionsmedicin, maximera interaktionen mellan antikroppar och de specifika Fc receptorer på individens makrofager för att förstärka fagocytosen. Målet med forskningsprojektet är att förbättra effekten av terapeutiska antikroppar med hänsyn till skillnader mellan individer.
Komplementmedierad förstörelse av tumörceller
När monoklonala antikroppar av IgG typ binder till tumörceller kan de aktivera det medfödda immunförsvaret genom att binda komplementproteinet C1q. Detta startar komplemensystemet – ett system sammansatt av ett stort antal proteiner som agerar i en sekventiell kaskad- som kan döda tumörcellen. Komplementaktiveringen kommer att försvaga cellmembranet och slutligen lysera cellen. Komplementmedierad cytotoxicitet spelar därför en viktig roll i dödandet av maligna celler in vivo, men exakt hur det bidrar är fortfarande inte känt. Vårt mål i detta forskningsprojekt är att utveckla en metod baserad på användning av terapeutiska antikroppar som bäst matchar komplementaktivering. Detta kommer att ge oss en bättre förståelse för dessa interaktioner och kontroll över komplementaktivering för att lysera tumörceller.
En 3-dimensionell tumörmodell
En begränsning av konventionell 2-dimensionell (2D) cellodling är att den ej speglar sammansatta celler i vävnader och kan därför inte återge effekten av antikroppsbaserad terapi in vivo på ett korrekt sätt. För att bättre matcha in vivo situationen kommer vi att utveckla en metod att odla tumörceller under fysiologiska förhållanden tills de i direkt kontakt med varandra bildar 3D sfäroider som mer efterliknar fasta tumörer. Användning av sfäroider i antikroppsexperimenten kommer att hjälpa oss att minska gapet mellan in vitro och in vivo metoder eftersom 3D modeller är närmare de fysiologiska in vivo betingelserna än 2D odlingar och ger oss därför en bättre tumörmodell.
